Colombia Del 1

nu ar vi antligen tillbaka med ett andra inlagg efter langt om lange! Efter det gigantiska forsta inlagget har det inte direkt funnits motivation till att overtraffa det forsta i langd:P Ska forsoka komma ihog de mesta trots ett allt mer sviktande minne!

I staden Coro gjorde vi ett otroligt besok till sanddynor som finns utanfor staden, fraga mig inte varfor... men detta okenliknande landskap var otroligt haftigt! Tog andan ur bade mig och Marcelo.
Fran Corro, som for ovrigt var en otroligt pittoresk, ren och vacker stad (pa UNESCOS varldsarvslista) sa hoppade vi in i en Por Puesto (delad taxi) mot Maracaibo, som ar narmsta stora staden innan gransen till Colombia. Sitter och trangs med en belgare, en farsa med sin unge och en random tjockis. Dessa bilar bestar av amerikanare, rediga prototyper. Gammla mordarbilar ala Pontiac, Buick och Cadillac med stora motorhuvar, icke fungerande fonsterhissar, sate som hols fast med hjalp av baltet och en vattenslang som slagits samman pa ett vis som hindrade satet fran att falla bakot. En regel ar att hastighetsmataren aldrig fungerar, bakspegel ar ett plus. Att oppna fonstret ar inte sa latt som det kan verka vid en forsta anblick, vilket i ett senare fall resulterade i besok hos en bilmekaniker under ett bensinstopp, allt gar med hjalp av en kofot!

Iaf, vansinnesfarden tog oss till slut till Maracaibo, trots en ibland halvsovande och extremt loj chauffor som inte hade nat emot att ligga i mitten av vagen trots bilar som passerade, varfor inte kora sa nara de andra bilarna som mojligt utan att krocka, mojligen for att skramma oss "turister" till vansinne! Ska tillaggas att ungen i bilen spydde i mitt kna utan minsta forvarning, trist men nagra skratt lyckligare i alla fall:P

Fragade den urtrakiga belgaren ( vid namn Kim, dressad i en gul Ernst and Young t-shirt vid alla tillfallen) om han ville dela en Por Puesto till Maicao som ar gransstaden pa andra sidan i Colombia. Vi fick vanta i 1.5 timme pa att ytterliggare tva passagerare skulle ansluta sig. Killen som kor ar arg for att vi borjat kora pa tok for sent, da det tar runt 4 timmar till gransen! och han ska tillbaka innan morkret faller, sa forstar man hans oro sa har i efterhand.
Efter gral med en tant i taxin om att hon var rikigt langsam (vi fick aka och hamta upp allt hennes bagage nan annanstans, vilket tog ytterligare tid), utskallningen var helt klart befogad... samt massa politisk debatt dar taxichaufforen tyckte att "gringon ar inte sa dum anda" (marcelo)sa borjade vi narma oss den egentligen officiellt farliga gransen, varnad av alla ambassader och folket sjalva i Venezuela!

Vagarna blev allt samre, luften i bilen allt lokigare och folket langst med vagarna allt fattigare.
Klockan var nu 4 och solen gar ner runt 6 i Venezuela. En hel del vagkontroller med tungt bevapnad millitar och specialmilitar overallt. Till slut star vi vid den Venezuelanska passkontrollen. Hur smartfritt som helt, gar bort till ett hus och far en stampel. Kor nagra km i ingemansland. Colombianska motsvarigheten skulle visa sig vara betydligt knepigare. Jag, Marcelo och den trakiga belgaren gar in i tull huset. Marcelo och Jag for vara stamplar, Kims tur... passet sags vara ogiltligt (vilket inte stamde)... Killarna hittar nat problem som egentligen in ar ett problem... sjalvklart hintar dom om att vi kan "ge lite pengar for att underlatta"..
Belgaren, dum som han ar hade sjalvfallet inga pengar pa sig (varfor kan man fraga sig, antar han att det ska finnas en ATM maskin mitt i djungeln eller?). Chaufforen borja oroa sig allt mer, under nattetid harjar banditer langst med Venezuelanska vagen in mot Maracaibo och han kanske inte skulle hinna tillbaka innan morkrets fall.

Just nar chaufforen haller pa att packa ur belgarens vaska och ska ga bort och ge honom busspengar sa kommer Marcelo och Kim springande i sista sekund.
Killen ar skarrad, vi andra vill bara dar ifran och chaufforen borjar pressa honom pa pengar for att han behovt vanta allt for lange (forstaeligt det ocksa).... Kor nagra km, ser ytterligare ett stopp med fem militarer vid en checkpoint dar man ska vissa upp sin stampel man just fatt. Daligt system som vanligt:P

Tjejen i baksatet med har pa brostet (ackligt, vi vet) visar sitt ID. Killen fragar, var ar din stampel (papper pa att hon lamnar landet eller nat). Hon sager att hon inte har nagra for hon trodde att Venezuelanska medborgare var skonade fran allt sant.
Nej, du maste tillbaka och fa en stampel!Tjejen far helt enkelt ga av taxin pa order fran var sympatiske taxichauffor :P

Tjejen blev sjalvklart rord,falde en tar eller tva! Dar stod hon, helt ensam 3-5 km fran gransen! Trist men sant fick vi kora vidare, vaxlade pengar, hoppade in i den sista bussen i Maicao mot Santa Marta den den trakiga Belgaren i foljeslag eftersom han saknade pengar och fick lana av oss! Snalla som vi var bjod vi in killen pa vart hostell i samma rum!
Det ska poangteras att duden hade kravt mig pa 1 bolivar(1 SEK) som han hade betalat for ett pappaer till taxin (typ tax)
Vart enorma talamod med denna belgaren var ganska enastaenda sa har i efterhand tillbakablickandes! Ska tillaggas att Marcelo inte ens fick ett tack for att han i princip raddade livet pa stackarn:) Efter tva dagar i Santa Marta bestlot vi oss for att lamna belgaren som drog nan annanstans, inkvarterade oss pa ett enormt fint hostell med biljard, bar, pool, restaurang, satellit-tv och allt vad ett hostell for tva framtida magsjuka kan behova! Akte pa en magsjuka efter ett restaurangbesok utan dess like!

Efter ett intensivt regnande bestol vi oss for att flytta in fran uteserveringen, inte ens har slapp man vattnet. Kollade till vanster och sag vatten borja spruta fran golvets springa! Fontanen varade i drygt 40 min och gjorde golvet totalt vattenfyllt. Som tack for restaurangbesoket fick vi en smarre magsjuka av den antigen gammla och valdigt varma majonasen alternativt dricksvattnet i isen som kanske inte var som det bor. Ska tillagga att restaurangpersonalen tyckte att oversvamningen var totalt normalt, kvinnan sade"ingen fara, vattnet ar rent"...Nej, varfor ar det da fullt med jord pa golvet tankte vi:P
Tre dagar senare, 5 kilo lattare efter en risdiet, konstant diarre, feber och krakningar var vi pa vag mot Cartagena!
OBS! Santa Marta ar annars en mycket fin stad som inte ska foraktas trots vart restaurangbesok. VI HAR HITTILLS HAFT EN FANTASTISK RESA :)

Fortsattning foljer, detta blev en smarre lang historia:)

/Sebatian